Antioxidativa effekter av äpple

Låda med äpplen - äpplen har antioxidativa effekter

Äpple är ett viktigt livsmedel med höga halter av olika fenoler som skyddar mot sjukdomar tack vare sina antioxidativa egenskaper.

I Sverige är äpple den frukt som är näst populärast efter banan. Liksom andra frukter, bär och grönsaker är äpplen rika på en mångfald av bioaktiva ämnen, däribland sådana som fungerar som antioxidanter, exempelvis fenoler. De många ämnena samverkar med varandra och ger en mycket större positiv effekt än ämnena var för sig. Dessutom är en mycket hög andel av fenolerna i just äpple lättillgängliga för kroppen. Skalet innehåller en betydande del av de nyttiga ämnena, välj därför gärna obesprutade ekologiska äpplen. I större delen av västvärlden är äpple den största källan till kostbaserade fenoler.

Skadligt med oxidativ stress

Oxidativ stress är en kemisk obalans som kan skada celler och vävnader. Låggradig inflammation och oxidativ stress är samman­kopplade faktorer som kan ha pådrivande effekt på varandra. Ett exempel är utveckling av åderförfettning där även mängden av det ”onda” LDL-kolesterolet i blodet har betydelse – det fastnar och oxideras lätt så att kärlväggen irriteras och inflammeras.

På sikt kan resultatet av oxidativ stress bli hjärt-kärlsjukdom, cancer, för tidigt åldrande och andra kroniska sjukdomar. Genom att äta kost som motverkar oxidativ stress och inflammation kan många sjukdomstillstånd motverkas.

Äpple motverkar kroniska sjukdomar

I en metastudie utvärderades äpplets effekter på kroniska sjukdomar. Vid forskning med patienter fann man en koppling mellan äpple och minskad risk för cancer, hjärtsjukdom, astma och typ 2-diabetes jämfört med andra frukter och grönsaker. Man såg också att äpple hade positiv effekt på lungfunktion och viktminskning.

C-vitamin är en stark antioxidant, men ett enda äpple har samma antioxidativa kapacitet som 1500 mg C-vitamin trots att det bara innehåller 5,7 mg C-vitamin. I undersökningar har äpple visats sig motverka skadlig oxidation av fetter och DNA.

 

Källa: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15140261